Personporträtt: Charterbroder Johan Rappe

av Ole Lindholm

Charterbroder Johan Rappe, Olsböle gård. "Jag mår nästan oförskämt bra" fick jag till svar på frågan: Hur står det till?

Det var den 1 oktober 2004, en solig höstdag, som jag hade förmånen att träffa klubbens enda chartermedlem Johan Rappe och lady Hillevi i deras hem på Olsböle gård. Personligen blev det kärt återseende eftersom jag är född i Olsböle, men jag har aldrig besökt gården i vuxen ålder. Min far var anställd på gården under och efter kriget. På den tiden fanns det en besättning om 40 kor och ett 15-tal hästar på gården.

Johan Rappe i favoritfåtöljen
Charterbroder Johan Rappe
Med inlevelse och fotografisk noggrannhet berättade Johan Rappe om olika episoder, som utspelades under de första åren. Ibland tog han sitt "personliga lionsarkiv" till hjälp. Andäktigt lyssnande blev jag med jämna mellanrum uppmanad att "det här skall du inte skriva!" Man får dock hoppas att broder Johan Rappe själv vid tillfälle någon klubbkväll kan berätta sådant som jag inte här har återgett.
Det var år 1958, som 22 bröder startade klubbverksamheten, med initiativtagaren lektor Björn Björkvall som första president. Johan Rappe var klubbens första sekreterare. Och på den tiden blev man återvald som sektererare följande år, Erik Lundberg satt t.o.m. tre perioder som sekreterare. Man började med tom kassa och försökte till och med satsa på stryktips med matematikern C-O Selenius som tipsgeneral. Det stora klippet uteblev dock och tippandet avvecklades tre år senare.
Redan första verksamhetsåret uppfördes det uppseendeväckande julspelet på knutsdagen. I början framfördes detta som en teatersketch i folkskolans aula med psykiatern/jazzpianisten Claes Andersson vid pianot. Broder Johan Rappe iklädde sig remarkabla roller, först som Judas men senare blev han befordrad till kung Herodes. I samband med julfinalen ordnades lotterier av olika slag, en gång gällde det att gissa antalet potatisar i en säck. Eftersom det var potatis från Olsböle, föll det sig naturligt att broder Johan Rappe fick räkna potatisarna tillsammans med jourhavande konstapeln. För att få räkna ostört utfördes operationen i finkan! "Hoppeligen första och sista gången jag satt i finkan" kunde man tydligt utläsa ur blicken!
Den första loppmarknaden ordnades våren 1959 på Fisktorget. Sedermera flyttades loppmarknaden till Basatorget. Broder Johan Rappe var också en hejare på att sälja glass, en aktivitet som försiggick i Stallören.
Vad är bäst inom Lions?Johan Rappe: Det som gör Lions verksamhet så intressant är den enorma samlade kunskap som finns bland bröderna, som representerar alla kategorier inom kommun och församling, social- och hälsovård, försvarsmakten och ordningsmakten, företag och jordbruk. Möjligen är löntagarna underrepresenterade. Själv har jag varit en "fri man", utan bindningar till kommunal administration eller företag. Som den frispråkige person jag alltid har varit har jag därför kunnat lyfta fram ärenden, som andra p.g.a tjänsteställning kanske inte kunnat göra.
En donation som jag minns. Ett bidrag som kanske inte var så stort men desto mer angeläget var första gången klubben donerade en rullstol. Mottagaren var en rörelsehämmad person, vars diagnos inte fanns upptagen i förteckningen över sjukdomar, som berättigar till hjälpmedel!
Vilket eller vilka råd skulle Du ge oss aktiva medlemmar? Konkreta talkojobb, de motsvarar Lions valspråk och bidrar till en god anda i klubben. Men det är viktigt att inte utsätta mottagaren för publicitet, om det är fråga om en enskild person. Om vi kan dra nytta av publiciteten skall vi inte stå med tummarna i västen!
Kommer lionsklubben att behövas ännu om 10 år? Efter två sekunders snabbanalys av framtiden kom svaret: Ja, det finns så häpnadsväckande många gamla, ensamma människor. Dem måste vi bry oss om och där kunde Lions göra mera. Ett annat behov, som har framkommit på senare tid, är att en av farfars generation sitter med i skolklassen.
Finns det någon broder, som har gjort djupt intryck på Dig? Ja det finns det, Erik Lannert, Siffe Berlin, Uno Karbin, Bengt Björkholm och många andra.
Sammanfattning: Det är svårt att komprimera alla visdomsord, anekdoter och goda råd, så att det skulle ge rättvisa åt charterbroder Johan Rappes berättarkonst. Vida berömd blev Johan Rappe för "Talet till Quinnan" år 1983 på klubbens 25-års jubileum. Det blev en repris på jubiléet 1998 och vem vet, kanske vi ännu får höra det på 50-års festen, till historien har talet i alla fall redan gått. Broder Johan Rappes rikssvenska härstamning finns kvar i modersmålet från Växjötrakten, men en finlandism har han stolt anammat: han säger kiva i stället för kul!

Ole Lindholm, medlem i LC Ekenäs sedan 2002.

Johan och Hillevi Rappe utanför Drängstugan
Pensionärsparet Hillevi och Johan Rappe framför sitt hem, Drängstugan. Huset är uppfört av chefen för björneborgarnas regemente Hans Johan Gyllenlood år 1725.
<<< Tillbaka till första sidan Läs också: Johan Rappes programförklaring 1965-1966